ellinorlundquist -

The Fucking Awesome Avengers!!!

Asså, filmen var så sjukt awesome!!

Jag verkligen älskar sånna här filmer! haha, superhjältar, väldigt sköna skämt i allvaret, roliga händelser i allvaret, action... det är bättre än godis! :D

Filmen handlar om att Loke (från filmen "Thor") försöker ta över jorden och bli kung, med hjälp av aliens.

I filmen har de blandat in alla möjliga föremål och karaktärer från Marvel-filmer. Personer som Hulken, Captain America, Ironman och Thor är med ^^ Sedan har de blandat in alla möjliga saker från de olika filmerna som gör att så sjukt spara rumpa-episkt :3

Haha, jag är lite killig av mig när det gäller vissa saker x'D Filmen är helt klart se värd och den är värd varenda liten krona :D Rekomenderar den till alla, även ni som inte brukar gilla sånna filmer. Tvingade ju som sagt emd mig Matilda, och hon tyckte den var bra :) inte alls hennes typ av film, men det var mkt bättre än vad hon trodde, så ge den en chans ;))

2012-04-29 @ 01:45:18 Permalink Film Kommentarer (0) Trackbacks ()

From This, To That!

Mandy:

Ååh, hennes älskade Alex. Vad skulle han säga? Och bara tanken på att vara tvungen att lämna sitt älskade New York gjorde att hon grät sig till sömns.

-Jag hatar dig, sa han tonlöst.

-Men Alex, jag vill inte, utan jag måste!

Tårarna forsade ner för hennes kinder likt ett vattenfall. Det gjorde så ont. Han lämnade henne. Han ville inte ha henne längre. Han trodde inte på att det var hennes föräldrar som tvingade henne.

-Jag hatar dig, sa han ingen, men nu lät det mer som ett eko. Han åkte längre och längre ifrån henne och hon skrek. Hon föll ner på marken. Allt runt om henne var svart. Hennes liv var helt och hållet över.

Mandy vaknade med ett ryck. Det var bara en dröm. Eller snarare en mardröm. Förmodligen den värsta någonsin.

Hon snurrade runt och la sig på sidan och stirrade på väskorna som stod på golvet. Hon ville inte åka! Ögonen fylldes med tårar så hon la sig på rygg innan hon fick ett nytt sammanbrott.

Mandy såg på klockan. 08.34. Fyfan vad tidigt! Hon ville bara sova bort dagen. Men nejdå! Hon skulle självklart vara vaken länge på den värsta dagen i hennes liv. Så typiskt.

Men hon vägrade gå upp så tidigt. Hon tvingade sig själv att ligga kvar till klockan 9. Längre orkade hon inte. Hon blev helt enkelt för rastlös.

Mandy reste sig långsamt upp ur sängen för att inte bli yr. Hon blev det så lätt när hon var nyvaken. Vad skulle hon ha på sig? Hon hade inte tänkt på att hon skulle kanske tagit fram en ny outfit och lägga ner gårdagens. Men nu var det som det var. Hon fick, för första gången på över 3 år, ha samma outfit två dagar i rad.

Mandy lunkade fram till spegeln och stirrade på sig själv. Trots att hon sminkat av sig, hade hon inte fått bort allt, för det var mascara-ränder från att hon gråtit i flera timmar.

Hon tog lite slarvigt bort det och drog handen genom håret. Lockar. Varför hade just hon fått lockigt hår? Många skulle kunna döda för hennes hår, så varför var hon tvungen att få det?

Hon startade plattången och sminkade sig medan den värmde upp. Det spelade ingen roll att hon var arg, ledsen och utmattad. Utseendet betydde ALLT för Mandy. Verkligen allt. Dessutom, var hon tvungen att träffa Alex och alla hennes vänner för att säga hejdå, eftersom hon var tvungen att åka, redan dagen efter.

-Jag trodde aldrig att jag skulle kunna hata en lördag så här mycket, mumlade hon för sig själv. Värsta lördagen någonsin!

När hon var klar med håret drog hon på sig det genomskinliga vita skjortan och stoppade in den i de tighta och håliga jeansen. Sedan tog hon på sig ett par nylonstrumpor.

-Mandy! Alex är här! hörde hon sin mamma ropa.

Hon tog ett djupt andetag och gick ut och mötte upp honom. Han hade precis fått av sig sina ytterkläder. De sa ingenting. Han bara log mot henne och hon fakade ett leende tillbaka.

Han slutade le, för att han insåg direkt att något var fel. Han började gå i rask takt mot Mandys rum. När han såg väskorna flämtade han till lite lätt.

-Vad... var allt han fick fram.

Mandy stängde dörren och suckade.

-Mamma och pappa tvingar mig att flytta.

Alex vände sig om och stirrade på henne. Han såg oerhört förvirrad ut.

-De tycker att jag inte har betett mig nå bra på sista tiden, eller nått, så de tvingar mig att flytta till min morbror tills jag går ut high school.

-Men...Det är ju för fan nästan ett halvår! nästan skrek han.

-Jag vet, men..

-Du kan ju inte bara dra, fattar du väl? avbröt han. Han samlade sig lite och fortsatte:

-När.. när åker du?

Det vart tyst ett tag, för att Mandy var tvungen att svälja klumpen som växte i halsen.

-Imorgon, nästan viskade hon.

Alex spärrade upp ögonen. Hans gröna ögon började inta en svart färg. Han var, med andra ord, otroligt arg.

Han knöt nävarna, nästan så pass mycket att han skakade. Mandy visste vad som skulle komma här näst. Antingen skulle han sparka omkull något, spark sönder något eller slå i väggen. Plötsligt kom smällen. Även fast hon visste om att den var på väg hoppade hon till. Han hade slagit handen i hennes garderob så hårt att det kom lite blod från hand knogar.

Mandy svalde klumpen igen och höll om honom. Men när han omfamnade henne tillbaka flög klumpen upp som en raket och tårarna forsade ur hennes ögon, precis som i mardrömmen. Den enda skillnaden var att Alex stannade kvar och hatade henne inte.

Hela dagen gick åt att umgås så mycket som möjligt med Alex och till att ringa runt till vänner och stämma träff för att säga hejdå.

Mandy kom hem klockan halv tolv på kvällen. Hon var sjukligt trött och hade ångest. Hon insåg att den här lördagen inte alls vad lika hemsk som morgondagen skulle bli.

Alex hade lovat att komma förbi och säga hejdå, men hon visste att han int var så sympatiskt som han låtsades att vara. Han var egentligen jättearg och ville kanske inte ens se henne. Mandys ögon fylldes upp och svämmade över på några sekunder. Hennes ögon värkte väldigt mycket, eftersom att hon gråtit ända sedan igår kväll, och hon slutade inte ens gråta när hon somnade. Hon vaknade flera gånger av mardrömmar och tårar. Hon grät sig igenom sin sista natt i New York, på nästan ett halvår.

På söndagen fick hon lov att gå upp redan klockan halv sex på morgonen för att hinna sminka sig och ta på sig kläderna, som hon haft på sig tre dagar i rad, innan flyget gick.

-Är du klar, hjärtat? frågade hennes mamma försiktigt.

Hon fick inget svar. Mandy slängde bara sin väska över axeln, tog den sista resväskan och knuffade sig ut ur sitt rum. Hennes mamma såg på henne med en bekymrad blick. Hon suckade och insåg att hon inte tänkte prata med henne, precis som hon sagt.

Väntan på planet tog en evighet. Eller, egentligen tog det bara en timme, men det kändes som 5 timmar. Det var inte för att hon ville komma ifrån sina föräldrar så fort som möjligt, utan för att hon väntade förgäves på att Alex skulle komma.

Mandy sa inte ens hejdå till sina föräldrar. Hon gick bara på planet utan ett ord.

Precis innan hon stängde av mobilen fick hon ett sms av Alex där det stod "Förlåt mig".

2012-04-29 @ 01:23:46 Permalink From this, to that! Kommentarer (0) Trackbacks ()

The Avengers 3D !

Jag ska på bio imorgon! TJOHO!!!!

Har varit supersugen på att se den här filmen, och imorgon händer det ;)) haha, Matilda, udnerbaraste Matilda, I totally love you! Utan den bruden hade jag suttit hemma och typ deppat över att jag inte kunnat gått xD

men... så blev det inte 8D

SÅ AWESOME!! De flesta av mina favoritsuperhjältar, i en o samma film o.o eeeeeeeeeeeeeeepic!

2012-04-26 @ 20:27:20 Permalink Film Kommentarer (2) Trackbacks ()

From This, To That!

Taylor:

Fast hon skulle nog hellre ha kvarsitting, än att sitta och lyssna när Zack satt och prata om sin nya 'andra hälft' i två timmar.

- Och du Taylor! ropad Mr. Knight. Kom inte försent igen!

- Nej då, Mr Knight, svarade Taylor och log ett strålande leende. Det ska inte hända igen!

Mr. Knight lade i alla fall märket till när Taylors leende nådde hennes ögon, till skillnad från vissa andra.

Taylor var glad att hon slapp kvarsittning och extraläxor, det var hon verkligen! Men det betydde också att hon nu var tvungen att sitta och lyssna på Zack när han berättade om den nya tjejen han träffat. Hon ville inte veta! Hon kunde leva hela sitt liv utan att veta vem det var som skulle få en känslosam blick av de där ljusblåa ögonen och sedan få en felfri kyss. Okej, visserligen visste hon inte om han kysstes bra, men hon kunde föreställa sig.

Taylor la in sina böcker i skåpet, tog ut väskan och började gå.

- Mot Caféet från helvetet, mumlade hon för sig själv.

Han satt redan där och väntade på henne. Tyska-gruppen fick alltid sluta tidigare.

Så fort han fick syn på henne vinkade han medan han log ett oemotståndligt charmigt leende. Hon kunde inte låta bli att le tillbaka.

- Hej där, snygging! sa han, fortfarande leende, och gav henne en bamsekram.

Ibland var det inte så konstigt att många trodde att de var ihop.

- Hej, sa Taylor och log diskret.

- Trött? frågade han lite retsamt.

- Mm.. tack vare dig kom jag försent till franskan så jag blev tvungen att jobba arslet av mig för att inte få kvarsittning.

Zack bara skrattade. Han visste att Taylor egentligen inte var arg. De satte sig ner och kollade i menyn.

- Hej! Vad får det lov att vara? sa servitrisen med en flörtig röst.

Hon hade blont hår med ljusrosa slingor som gick ner till örat på ena sidan och så hade hon en sidecut på andra sidan. Hon var otroligt söt. Hon var ganska kort också, vilket Taylor visste att Zack gillade. Han gillade korta tjejer och de fick gärna vara kurviga. Taylor var raka motsatsen. Hon var istället lång och jättesmal. Det hade hon alltid varit.

- Hmm, jag tar nog en stor Fanta och... en cream cheese-cupcake, tack! svarade Zack och smällde av en överdrivet charmig blick. Det såg nästan ut som att servitrisen ben började skaka.

- Och vad vill du ha då? frågade hon Taylor och försökte få det att låta som om hon brydde sig över huvudtaget.

-Jag tar nog en stor Cola, helst med en citronbit i och mycket is, sedan vill jag ha en nutella-cupcake och en American cookie, tack! sa Tayor och gav ifrån sig ett oskyldigt leende.

-Okej, jag kommer snart med det ni beställt, svarade servitrisen, nästan lite besvärat.

- Taylor, du är ond! sa Zack och skrattade. Varför beställde du så sjukt mycket för?

- Vadå? Jag kan åtminstone äta som en riktig man, till skillnad från vissa här! svarade hon bara och såg allmänt retsam ut.

Zack skrattade så mycket att det började komma tårar.

- Såg du hennes min eller? Hon fick seriöst panik! Du är verkligen ond!

Taylor skrattade lite lätt med honom. Hon älskade att få honom att skratta. Han hade otroligt söta smilgropar, och när han skrattade sådär mycket så att det kom tårar blev hans ögon blåare än himlen.

- Hon behövde helt enkelt komma tillbaka till verkligheten. Hon var så upptagen med att flörta med dig, så jag tänkte att jag kunde påminna henne att hon faktiskt jobbade.

Zack stirrade lite chockat på Taylor. Det roliga var att han, helt omedvetet, flörtade med henne, även fast han i princip redan hade en flickvän.

-Jag hjälpte dig helt enkelt så du slapp förklara att du redan har en flickvän.

- Va? jag har ingen flickvän...än i alla fall, sa han och höjde lite flörtigt på ögonbrynen.

Nu börjades det.

- Du vet att du vill berätta, så börja! Jag är beredd, sa Taylor och försökte få det att låta som att hon inte redan visste vad han skulle säga.

*En och en halv timme senare*

- Och vår andra dejt är nu på lördag! Asså hon är så sjukt underbar! Helt otroligt vacker.

Det var den 27 gången han sa hur vacker hon var.

- Och då ska vi inte ens prata om ögonen! Och det där håret...

Zack vaknade upp lite ur sin fantasi och såg hur uttråkad Taylor var.

-Men nu ska jag sluta babbla på om hur otroligt kär jag är.

Aj! De där orden. Det högg till i Taylors bröst. Han hade lika gärna kunnat tryckt in en kniv i hennes hjärta, men Taylor var ganska van vid den här typen av smärta. Hon hade faktiskt bara gått och väntat på den enda sen hon gick till caféet.

*BiibBiibBiibBiib*

Taylor tog upp mobilen och läste smset. Det var från hennes mamma. "När kommer du hem? Jag behöver hjälp med maten

Kram"

-Vem var det ifrån? frågade Zack, nyfiken som han var.

- Mamma. Jag måste hem, svarade Taylor med sorgsen stämma. Han hade precis pratat klart om den där B!tchen och nu var hon tvungen att gå! Livet var inte på hennes sida.

2012-04-26 @ 19:30:12 Permalink From this, to that! Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dejta min underbara säng<3

Nu ska jag sooooooooooova!

Jag var helt osminkad idag, vilket var super duper bajsmycket med skönt för då slipper jag sminka av migg =^.^=

Imorgon är det min längsta dag. Jag verkligen HATAR torsdagar Det enda bra är väl att vi, om jag får laga maten, ska äta pannkakor :D nomnomnom<3

godnatt alla fantastiskt underbara saker ^^

(höhö, jag har geggamojja i min hjärna<3)

2012-04-25 @ 22:09:16 Permalink Vardagen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dagens snygging ;))

haha, har en liten nyfunnen kärlek på dagens snygging; Zayn Malik.

Haha, såg honom inte ens typ, förrän min kompis bah: han är fan rätt snygg!

Så, han gjorde sig helt klart förtjänt av titeln som dagens snygging :)

2012-04-25 @ 19:04:14 Permalink Dagens snygging Kommentarer (4) Trackbacks ()

JAG VILL BAKA ;O

Asså, ni anar inte hur sugen jag är på att baka! Seriöst, det är helt sjukt o.o

I WANNA BAKE A CAKE... or a cupcake... or maybe a cookie?

baka baka baka baka baka baka baka baka baka baka baka baka baka baka baka baka baka baka baka baka

2012-04-25 @ 17:10:16 Permalink Mat och Bak Kommentarer (1) Trackbacks ()

Rosa Fluffig yoghurt med jordgubbar och glass

Jag har tränat så att svetten bara rinner o.o mmmhh, fan vad hungrig jag blir av svett alltså!!

Ska dricka ca 20 liter och sen duscha, sen får vi se vad jag hittar på!

DUSCHEN!!

2012-04-23 @ 20:56:42 Permalink Vardagen Kommentarer (0) Trackbacks ()

From This, To That!

Mandy:

- Vi ska ingen stans, sa hennes mamma. Men du ska.

- Va? sa Mandy chockat. Driver ni med mig?

- Vi är 100 procent allvarliga, svarade hennes pappa, nästan helt utan känsla i rösten.

- Älskling, sa hennes mamma förtvivlat, du tar allt förgivet. Du shoppar kläder för 700 till 1000 dollar... i veckan! Och då har jag inte ens räknat in skor! Du struntar helt och hållet i skolan. Jag vet att du fuskar och har andra som gör dina läxor. Jag är inte född igår!

Mandy tittade på dem och höjde ögonbrynet, nästan på samma sätt som hon gjort när hon såg 'kärringen' i hissen.

-Mamma och pappa, ni överreagerar! Det är inte alls så illa som ni får det att låta, sa hon med sin övertygande mogna röst. Det var något hon var väldigt bra på. Att hålla övertygande tal, att låta mogen och trovärdig för att få som hon ville. Det var helt enkelt hennes specialité.

Hennes föräldrar tittade osäkert på varandra.

-Nej, sa hennes pappa till slut. Vi överreagerar inte! Du tar dig snart vatten över huvudet och gör något dumt. Så innan du gör det så tänker vi skicka ut dig för att bo hos din morbror, Joe, ute på landet under resten av skoltiden så att...

Men hennes pappa hann inte ens avsluta meningen innan Mandy avbröt honom.

- På landet?! nästan skrek hon. Har ni blivit galna!?! Morbror Joe bor ju på en bondgår långt ut åt helve...

- Svär inte! sa hennes mamma med bestämd ton.

-Jag svär hur mycket jag vill, eftersom att jag inte får bo kvar här ändå! Ni har redan kommit på det ultimata straffet. Vad kan ni mer göra, liksom...

- Ååh, du skulle bara veta! sa hennes mamma väldigt irriterat.

- Lugn, älskling! sa Mandys pappa med så lugn röst han bara kunde.

Mandy stod och granskade sina föräldrar. Gud vad orättvist! De tänkte ta ifrån hennes liv och det fanns inget hon kunde göra åt saken. Hon var så arg att hon bara ville gråta och skrika, men istället svalde hon ilskan och tårarna, tog sin resväska och sa med lugn, men dominant, röst:

- Visst, jag åker till morbror Joe, jag byter skola, jag riskerar min relation med Alex och jag tänker inte klaga alls.

Hennes föräldrar såg förvånat på varandra.

- Men förvänta er inte att jag kommer prata nå mer med er, eller att jag någonsin kommer förlåta er för att ni tagit ifrån mig mitt liv.

Sedan vände hon på klacken och gick mot sitt rum för att packa.

Hennes föräldrar såg bekymrat på varandra.

-Vad har vi gjort? sa hennes mamma, fylld med ånger. Är det här verkligen det rätta att göra?

- Ja, älskling, sa hennes pappa. Vi gör det här för att vi älskar henne.

Han lade armen om sin fru och höll om henne.

Mandy var så arg. Hon slet upp garderobsdörren och stirrade på alla sina kläder. Hon insåg att hon inte skulle få med sig allt, ens om hon hämtade två resväskor till. Hon suckade djupt och tänkte:

- Ja, det är väl bara att börja sortera.

Hon valde endast ut två fin klänningar, hennes favoriter. Hon tänkte att det skulle nog inte skulle vara speciellt många fester att gå på, så därför kunde hon lika gärna lämna sina andra 37 fin klänningar hemma.

Men hennes vardagskläder tog hon med. Allihop. De enda hon lämnade kvar var sådana med fläckar, eller som var trasiga, eller som hon använt mer än 5 gånger.

Drygt 4 timmar senare hade hon packat klart. Hon tittade på klockan. 21.03. Hon hade inte ätit sedan fikat med Alex, men hon var inte hungrig. Hon gick in på sitt badrum och borstade tänderna och sminkade av sig. Därefter gick hon och la sig för att sova. Då kom tårarna. Hon ville inte byta skola. Hon ville inte lämna alla sina vänner bakom sig, och inte heller Alex. Ååh, hennes älskade Alex. Vad skulle han säga? Och bara tanken på att vara tvungen att lämna sitt älskade New York gjorde att hon grät sig till sömns.

2012-04-22 @ 16:45:44 Permalink From this, to that! Kommentarer (2) Trackbacks ()

Girls just wanna have fun!

Matilda har varit här och vi har haft en chillad lördag o söndag 8'3

Vi har bara suttit uppe jättelänge och babblat på om allt och ingeting (A)

Nu ska jag chilla som ett djur, ev träna, duscha, glo anime (BUHU, är snart klar med min nya favoritserie!!) osv,osv!

är ni taggade på nästa del i min besättelse? ;) för det kommer om ett litet tag :3

GJODA!! :D

2012-04-22 @ 16:21:39 Permalink Vardagen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bara min favoritlåt för all framtid

Jag har ALLTID älskat den här låten och kommer alltid att göra det <3 ^^

2012-04-20 @ 22:50:37 Permalink Musik Kommentarer (4) Trackbacks ()

From This, To That!

Taylor:

Det ljusbruna och fixade håret, den väl byggda kroppen, de blåa ögonen och det där leendet. Det var bara några få av alla miljoner saker som gjorde att Taylor inte kunde slita ögonen från Zack. Han var allt hon någonsin skulle önska sig, och ingen skulle kunna ändra på det. Ingen.

Han log mot henne, och hon log tillbaka.

- Saknat mig? frågade han skämtsamt och blinkade med ögonen.

- Ja, Zack, självklart! svarade hon sarkastiskt. De där tre minutrarna som du var på toa höll på att ta kål på mig!

Zack skrattde högt.

Det jobbigaste var inte att han la armen om henne. Det jobbigaste var att hon egentligen menade det hon sagt.

- Så vad ska du hitta på idag då? sa han och drog Taylor närmare sig.

Det pirrade till, men det var hon van vid det här laget och hon hade lärt sig att dölja alla känslor som bubblade upp så fort han var nära henne.

- Jag vet inte riktigt, svarade hon. Vadå då?

- Du kanske vill ta en fika med mig efter skolan? frågade han med en flörtig röst.

- Ja, men självklart Herr Zack! svarade Taylor med en tillgjord 1800-tals överklass-snobbiga röst.

Zack skrattade högt och släppte taget om Taylor. Hon såg upp på honom (vilket hon inte kunde göra på alla killar!) och log tillbaka. Hennes strålande leende nådde hennes ögon och de glittrade. Men han missade det, som vanligt. Taylors leende försvann och hon vände blicken rakt fram och såg ner lite i golvet. Var det glasögonen som var i vägen? Förstörde de allt hon försökte åstadkomma? Hon hade till och med tagit sig tiden att kladda på lite mascara på morgonen. Visserligen vad det knappt synligt, men ändå. Hon hade ändå gjort det!

Eller var det klädvalet? Hon hade trots allt sin pappas gamla Lakers-hoodie och ett par urtvättade gamla jeans som hon haft sen hon var 15.

- Så vad säger du? utbrast Zack och tittade ner på Taylor. Är något fel? sa han sen lite oroligt.

Taylor kom tillbaka från sina tankar.

- Va? sa hon förvirrat. Förlåt, jag var bara lite in sjunken i min egna lilla värld.

Han bara log.

-Som vanligt då, blev hans svar.

Han fortsatte:

- Jag frågade om vi skulle ses direkt, eller om du var tvungen att gå hem först.

- Ååh.. Jag tror inte jag måste hem i mellan så vi kan nog ses direkt! blev hennes svar.

- Okej! sa han och log. Vi ses vid Billie's om en timme?

Taylor nickade bara.

- Vi ses då! ropade han medan han var på väg till sin tyska-lektion. Jag har något viktig att berätta då!

Klumpen i magen. Taylor visste precis vad det där betydde. Han hade träffat en tjej igen, och nu skulle han sitta i timmar och berätta om hur rätt hon var för honom, hur vacker hon var, hur de träffades, hur han visste att han och hon hörde ihop och han skulle självklart låta bli att berätta vem det var, precis som vanligt, eftersom att han ALLTID väntade till andra dejten innan han sa vem det var. Det var för att 'bygga upp stämningen' som han gillade att kalla det.

- Snarare ännu en chans att plåga mig omedvetet, muttrade Taylor för sig själv.

Hon tittade på klockan. Hon var sen. Franskan började för 5 minuter sen. Nu skulle hon bli tvungen att fjäska för Mr. Knight så att hon slapp kvarsittning och extraläxor.

Fast hon skulle nog hellre ha kvarsitting, än att sitta och lyssna när Zack satt och prata om sin nya 'andra hälft' i två timmar.

2012-04-20 @ 21:55:57 Permalink From this, to that! Kommentarer (1) Trackbacks ()

From This, To That!

Här kommer hela första delen av min berättelse, som alltså heter "From this, to that!" 8D

Mandy:

- Hey, Mandy! ropade Alex.

Mandy vände sig om och log mot honom och stannade upp lite så att han skulle hinna ifatt.

Han la armen om henne och de fortsatte gå.

- Så vad ska du göra nu då? sa han med sin vanliga självsäkra och flörtiga stämma medan han tittade ner på henne och log.

- Jag ska nog bara dra hem och 'plugga', svarade hon med en oseriös betoning på "plugga" och himlade med ögonen.

Han skrattade.

- Vilket egentligen är kodnamn för "Jag tänker sitta och nörda sönder vid facebook i en timme så att mina föräldrar tror att jag är duktig och pluggar"?

- Precis! sa Mandy och log.

- Vill du ta en fika innan du ska hem och "plugga", sa han och gjorde citattecken med fingrarna.

- Gärna! svarade hon och lutade huvudet mot hans arm medan de gick.

Efter fikat så skjutsade Alex hem Mandy. Han gav henne en kyss och åkte sedan iväg.

I hissen på väg upp till tak våningen där Mandy bodde så stod en kvinna i 40-årsåldern. Hon granskade Mandy från topp till tå och höjde på ena ögonbrynet.

- Avundsjuka kärring, tänkte Mandy och höjde på sitt ögonbryn, hon med.

Kvinnan tittade bort. Det gav Mandy en chans att granska henne. Hon tittade på hennes korta svarta kappa som var uppknäppt. Den var minst ett år gammal. Mandy hånlog så diskret hon kunde.

Hon fortsatte granskningen till hennes väska. En fejkad prada. Nu var hon till och med tvungen att hålla sig för skratt. Hon samlade sig och fortsatte till hennes byxor. Då kunde hon inte hålla sig. Ett tyst fnitter kom fram. Jeansen var urtvättade, vida i benen och de satt väldigt hängigt på kvinnan, för att hon hade en liten rumpa.

Kvinnan rörde lite på huvudet och blängde så diskret hon kunde på Mandy. Men Mandy bara log, tog en snabb extra titt och vände huvudet framåt igen.

PlingPlong-ljudet kom och kvinnan steg av på sin våning. Hon kastade en sista blick bak mot Mandy som fortfarande log ett brett leende.

När Mandy kom upp till sina föräldrars lägenhet ropade hon:

-Jag är hemma!

Inget svar. Mandy brydde sig inte. Hon brukade aldrig få ett svar, eftersom att de aldrig var hemma.

Hon gick i korridoren, förbi vardagsrummet och mot köket. Men något i vardagsrummet fångade hennes uppmärksamhet. Hennes rosa Louis Vuitton-resväska stod där.

Hon gick in i vardagsrummet och där satt, till hennes förvåning, hennes föräldrar.

- Ja, men vad bra att ni svarade! sa Mandy sarkastiskt.

Hennes mamma ignorerade det hon just sa.

- Mandy, din pappa och jag har lagt märket till att du blivit alldeles för bekväm av dig.

Mandy stirrade bara frågande på sina föräldrar.

- Varför står min väska här? frågade hon efter nån minuts tystnad.

- Den står där, för att du ska packa den, och sedan åka iväg, sa hennes pappa med lugn röst.

Nu blev Mandy intresserad. Skulle de ut och resa någonstans?

- Vart ska vi? frågade hon med lite iver i rösten.

-Vi ska ingen stans, sa hennes mamma. Men du ska.

2012-04-20 @ 18:50:32 Permalink From this, to that! Kommentarer (1) Trackbacks ()

Rage-quit

haha, skulle lägga ut restan av första delen på min berättelse och första delen med Taylor, men allt packade ihop jag i princip sa "Fuck this shit!" och kollade på anime :P

Jag lovar att lägga ut imorgon! me nu ska jag duscha, fixa lite jordgubbar och glo på anime tills jag tänker sova ^^

kram<3

2012-04-19 @ 19:16:47 Permalink Vardagen Kommentarer (2) Trackbacks ()

Jag har fattat ett beslut... ;)

Jag ska börja lägga ut mina berättelser. Haha, då kmr det alltid finnas något att läsa på min blogg om man får tråkigt ^^

Det kan självklart hända att under vissa perioder blir det mycket berättelser och under vissa nästan inga alls, men ska försöka få det att bli mycket av det, och ändå fortsätta med det jag gör!

FuckYeah!! StoryTellaaah is in thaah haaaaaaauuuusss!!

2012-04-17 @ 16:25:42 Permalink Vardagen Kommentarer (5) Trackbacks ()

Novell och berättelsekategori?

Jag har fått höra ganska mycket att jag skriver bra. Därför funderar jag på att skaffa mig en ny kategori där jag skriver berättelser ^^ Började skriva på en annan sida och av de som läst den så får jag höra "Skriv mer nu! Det är skitbra!". Sånt smicker är ju svårt att inte ta åt sig (hehe). Så nu tänekr jag lägga ut ett litet smakprov (personbeskrivning och en bit av första delen) för att se om någon är intresserad ^^ <3

Personbeskrivning

Den här berättelsen handlar om den överklassiga tjejen Mandy och den jordnära 'lantisen' Taylor.

Mandy är 18 år och bor i New York. Hon går sista året på en privatskola och är en överklassig tjej med rika föräldrar, en snygg pojkvän och en garderob med bara de senaste modet. Hon är 170 cm lång och har långt, lockigt, ljusbrunt hår med blonda slingor och är ganska normalt bygd. Hon gör oftast det hon borde göra, istället för det hon kanske vill göra. Hon vill ofta passa in, men på samma gång, är hon sig själv.

Taylor är 17 år (fyller 18) och bor i en småstad i norra Kalifornien. Hon går sista året på den lokala skolan. Hon är en väldigt jordnära, glad, trevlig och rolig tjej och hon är kär i sin bästa vän, Zack. Taylor är 178 cm lång och har lite längre än axellångt, blont hår som för mestadels är lockigt. Hon sminkar sig inte så ofta, bär glasögon, bryr sig inte så värst mycket om modet och klassas lite som tönt. Men eftersom att hon är bästa vän med Zack, så är hon inte utanför.

Smakprov

Mandy:
- Hey, Mandy! ropade Alex.
Mandy vände sig om och log mot honom och stannade upp lite så att han skulle hinna ifatt.
Han la armen om henne och de fortsatte gå.
- Så vad ska du göra nu då? sa han med sin vanliga självsäkra och flörtiga stämma medan han tittade ner på henne och log.
- Jag ska nog bara dra hem och 'plugga', svarade hon med en oseriös betoning på "plugga" och himlade med ögonen.
Han skrattade.
- Vilket egentligen är kodnamn för "Jag tänker sitta och nörda sönder vid facebook i en timme så att mina föräldrar tror att jag är duktig och pluggar"?
- Precis! sa Mandy och log.
- Vill du ta en fika innan du ska hem och "plugga", sa han och gjorde citattecken med fingrarna.
- Gärna! svarade hon och lutade huvudet mot hans arm medan de gick.

Efter fikat så skjutsade Alex hem Mandy. Han gav henne en kyss och åkte sedan iväg.
I hissen på väg upp till tak våningen där Mandy bodde så stod en kvinna i 40-årsåldern. Hon granskade Mandy från topp till tå och höjde på ena ögonbrynet.
- Avundsjuka kärring, tänkte Mandy och höjde på sitt ögonbryn, hon med.
Kvinnan tittade bort. Det gav Mandy en chans att granska henne. Hon tittade på hennes korta svarta kappa som var uppknäppt. Den var minst ett år gammal. Mandy hånlog så diskret hon kunde.
Hon fortsatte granskningen till hennes väska. En fejkad prada. Nu var hon till och med tvungen att hålla sig för skratt. Hon samlade sig och fortsatte till hennes byxor. Då kunde hon inte hålla sig. Ett tyst fnitter kom fram. Jeansen var urtvättade, vida i benen och de satt väldigt hängigt på kvinnan, för att hon hade en liten rumpa.
Kvinnan rörde lite på huvudet och blängde så diskret hon kunde på Mandy. Men Mandy bara log, tog en snabb extra titt och vände huvudet framåt igen.
PlingPlong-ljudet kom och kvinnan steg av på sin våning. Hon kastade en sista blick bak mot Mandy som fortfarande log ett brett leende.

Så lämna en kommentar, säg vad ni tycker osv :3

2012-04-16 @ 20:29:55 Permalink Vardagen Kommentarer (5) Trackbacks ()

United States of America!

Nya naglar :3 det blev en cam-bild för att jag inte orkar fixa med kameran ^^

Vad tycks? :3

kram<3

2012-04-16 @ 20:01:37 Permalink Naaaglaaar<3 Kommentarer (3) Trackbacks ()

hell yeah

ååh! Jag bara älskar att plugga! Gör inte ni?

Det är helt sjukt roligt! Ja skulle kunna svimma för att det är så roligt!!!!

Fast vänta... nu ljög jag :(

pussochkram

2012-04-14 @ 16:34:08 Permalink Vardagen Kommentarer (0) Trackbacks ()

The Nails U Didn't see

ursäkta för en kaaaaass mobilbild

ooh kolla, en till kass bild

Blåa rosor (bilderna blir sämre o sämre känns det som)

ganska FUL XD men ni får se ändå!

Men gud.. har ju helt glömt naglarna jag gjorde på frida på nyår också! o.o

det var nog alla jag har kort på :o

så. Nu har ni sett massa naglar som jag glömt eller inte velat eller inte pallat lägga ut ;o

ska fixa till mina USA-naglar sanrt.. så fort jag har pluggat klart och städat osv... kul liv jag har -.-

2012-04-13 @ 22:07:30 Permalink Naaaglaaar<3 Kommentarer (1) Trackbacks ()

Melodifestivalen; Låten som många glömde bort

Kuddkrig med Pandang :3 älskade dem! Still love the song ^^

awesome! :D

2012-04-09 @ 20:33:58 Permalink Musik Kommentarer (2) Trackbacks ()

Kände att det var dags

Har ju inte bloggat sen jag kom hem. Har helt enkelt inte pallat o,o hehe..

egentligen har jag inget speciellt värt att säga just nu heller xD

Börjar skolan imorgon..KulKul.

hmm..jjaaaahhh (A)

kram<3

2012-04-09 @ 20:24:12 Permalink Vardagen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hemma :3

Nu är jag hemma från Märsta!

Yeeii och usch. Har längtat hem, men ändå inte alls xd

har haft det jättemysigt i Märsta med Frida. Shopping i Stockholm, teater, träffat estetare, köpt onyttigheter som jag egentligen inte fick köpa för Frida.... mysmys ^^

Senare ikväll blir det nog Eclipse :D Typ e av mina favoriter i Twilight-serien.

Nu ska jag nog visa upp ett nytt linne för Mammi ;3

I'm crazy, but you like it ;)

2012-04-05 @ 20:27:05 Permalink Vardagen Kommentarer (7) Trackbacks ()