ellinorlundquist

- Hey, Mandy! ropade Alex.

Mandy vände sig om och log mot honom och stannade upp lite så att han skulle hinna ifatt.

Han la armen om henne och de fortsatte gå.

- Så vad ska du göra nu då? sa han med sin vanliga självsäkra och flörtiga stämma medan han tittade ner på henne och log.

- Jag ska nog bara dra hem och 'plugga', svarade hon med en oseriös betoning på "plugga" och himlade med ögonen.

Han skrattade.

- Vilket egentligen är kodnamn för "Jag tänker sitta och nörda sönder vid facebook i en timme så att mina föräldrar tror att jag är duktig och pluggar"?

- Precis! sa Mandy och log.

- Vill du ta en fika innan du ska hem och "plugga", sa han och gjorde citattecken med fingrarna.

- Gärna! svarade hon och lutade huvudet mot hans arm medan de gick.

Efter fikat så skjutsade Alex hem Mandy. Han gav henne en kyss och åkte sedan iväg.

I hissen på väg upp till tak våningen där Mandy bodde så stod en kvinna i 40-årsåldern. Hon granskade Mandy från topp till tå och höjde på ena ögonbrynet.

- Avundsjuka kärring, tänkte Mandy och höjde på sitt ögonbryn, hon med.

Kvinnan tittade bort. Det gav Mandy en chans att granska henne. Hon tittade på hennes korta svarta kappa som var uppknäppt. Den var minst ett år gammal. Mandy hånlog så diskret hon kunde.

Hon fortsatte granskningen till hennes väska. En fejkad prada. Nu var hon till och med tvungen att hålla sig för skratt. Hon samlade sig och fortsatte till hennes byxor. Då kunde hon inte hålla sig. Ett tyst fnitter kom fram. Jeansen var urtvättade, vida i benen och de satt väldigt hängigt på kvinnan, för att hon hade en liten rumpa.

Kvinnan rörde lite på huvudet och blängde så diskret hon kunde på Mandy. Men Mandy bara log, tog en snabb extra titt och vände huvudet framåt igen.

PlingPlong-ljudet kom och kvinnan steg av på sin våning. Hon kastade en sista blick bak mot Mandy som fortfarande log ett brett leende.

När Mandy kom upp till sina föräldrars lägenhet ropade hon:

-Jag är hemma!

Inget svar. Mandy brydde sig inte. Hon brukade aldrig få ett svar, eftersom att de aldrig var hemma.

Hon gick i korridoren, förbi vardagsrummet och mot köket. Men något i vardagsrummet fångade hennes uppmärksamhet. Hennes rosa Louis Vuitton-resväska stod där.

Hon gick in i vardagsrummet och där satt, till hennes förvåning, hennes föräldrar.

- Ja, men vad bra att ni svarade! sa Mandy sarkastiskt.

Hennes mamma ignorerade det hon just sa.

- Mandy, din pappa och jag har lagt märket till att du blivit alldeles för bekväm av dig.

Mandy stirrade bara frågande på sina föräldrar.

- Varför står min väska här? frågade hon efter nån minuts tystnad.

- Den står där, för att du ska packa den, och sedan åka iväg, sa hennes pappa med lugn röst.

Nu blev Mandy intresserad. Skulle de ut och resa någonstans?

- Vart ska vi? frågade hon med lite iver i rösten.

-Vi ska ingen stans, sa hennes mamma. Men du ska.