ellinorlundquist

Det ljusbruna och fixade håret, den väl byggda kroppen, de blåa ögonen och det där leendet. Det var bara några få av alla miljoner saker som gjorde att Taylor inte kunde slita ögonen från Zack. Han var allt hon någonsin skulle önska sig, och ingen skulle kunna ändra på det. Ingen.

Han log mot henne, och hon log tillbaka.

- Saknat mig? frågade han skämtsamt och blinkade med ögonen.

- Ja, Zack, självklart! svarade hon sarkastiskt. De där tre minutrarna som du var på toa höll på att ta kål på mig!

Zack skrattde högt.

Det jobbigaste var inte att han la armen om henne. Det jobbigaste var att hon egentligen menade det hon sagt.

- Så vad ska du hitta på idag då? sa han och drog Taylor närmare sig.

Det pirrade till, men det var hon van vid det här laget och hon hade lärt sig att dölja alla känslor som bubblade upp så fort han var nära henne.

- Jag vet inte riktigt, svarade hon. Vadå då?

- Du kanske vill ta en fika med mig efter skolan? frågade han med en flörtig röst.

- Ja, men självklart Herr Zack! svarade Taylor med en tillgjord 1800-tals överklass-snobbiga röst.

Zack skrattade högt och släppte taget om Taylor. Hon såg upp på honom (vilket hon inte kunde göra på alla killar!) och log tillbaka. Hennes strålande leende nådde hennes ögon och de glittrade. Men han missade det, som vanligt. Taylors leende försvann och hon vände blicken rakt fram och såg ner lite i golvet. Var det glasögonen som var i vägen? Förstörde de allt hon försökte åstadkomma? Hon hade till och med tagit sig tiden att kladda på lite mascara på morgonen. Visserligen vad det knappt synligt, men ändå. Hon hade ändå gjort det!

Eller var det klädvalet? Hon hade trots allt sin pappas gamla Lakers-hoodie och ett par urtvättade gamla jeans som hon haft sen hon var 15.

- Så vad säger du? utbrast Zack och tittade ner på Taylor. Är något fel? sa han sen lite oroligt.

Taylor kom tillbaka från sina tankar.

- Va? sa hon förvirrat. Förlåt, jag var bara lite in sjunken i min egna lilla värld.

Han bara log.

-Som vanligt då, blev hans svar.

Han fortsatte:

- Jag frågade om vi skulle ses direkt, eller om du var tvungen att gå hem först.

- Ååh.. Jag tror inte jag måste hem i mellan så vi kan nog ses direkt! blev hennes svar.

- Okej! sa han och log. Vi ses vid Billie's om en timme?

Taylor nickade bara.

- Vi ses då! ropade han medan han var på väg till sin tyska-lektion. Jag har något viktig att berätta då!

Klumpen i magen. Taylor visste precis vad det där betydde. Han hade träffat en tjej igen, och nu skulle han sitta i timmar och berätta om hur rätt hon var för honom, hur vacker hon var, hur de träffades, hur han visste att han och hon hörde ihop och han skulle självklart låta bli att berätta vem det var, precis som vanligt, eftersom att han ALLTID väntade till andra dejten innan han sa vem det var. Det var för att 'bygga upp stämningen' som han gillade att kalla det.

- Snarare ännu en chans att plåga mig omedvetet, muttrade Taylor för sig själv.

Hon tittade på klockan. Hon var sen. Franskan började för 5 minuter sen. Nu skulle hon bli tvungen att fjäska för Mr. Knight så att hon slapp kvarsittning och extraläxor.

Fast hon skulle nog hellre ha kvarsitting, än att sitta och lyssna när Zack satt och prata om sin nya 'andra hälft' i två timmar.