ellinorlundquist

Mandy log väldigt intresserat.

-Så, ska vi gå till mattelektionen eller? sa hon på sitt Let's-Make-Friends-sätt.

Carmen blev glad av responsen på från henne och de började gå mot klassrummet.

 

På väg ut från letionen såg Taylor Mandy prata med Carmen. Självklart hade Carmen gått fram. Säkert inte självmant. Hon hade nog blivit tillsagd av sin bidrottning, Veronica. Hon måste insett direkt vilken typ Mandy var, och sedan skickat någon som skulle intressera henne för att få med henne i deras gäng. Veronica var ingen dålig människa. Det fanns inga mobbare, och inga riktigt mobbade människor i skolan. Alla kände alla, därför var alla också skapligt trevliga mot alla. Men Veronica var den mest populära tjejen på skolan och det var uppenbart att hon ville ha Mandy med sig. En snygg, moderiktigt storstads-tjej hörde helt enkelt hemma hos henne.

En snygg, moderiktig storstads-tjej som verkade vara lyhörd. Taylor var inte helt säker, men hon hade en känsla av att hon upptäckt något nu på lektionen när hon stirrat på henne och Zack. Det hade varit något i blicken som gått från tom till upprymd. Som om hon visste direkt. Men så kunde det inte vara! Taylor hade varit dödskär i Zack i säkert 10 år nu, och ingen hade märkt något. Hur skulle då hon av alla människor märka det på några minuter?

Nej, det var helt enkelt inte möjligt. Släpp det, sa en röst innom henne. Om du överanalyserar så kommer det verkligen bli uppenbart. Hon beslöt sig för att lyssna på rösten och släppte det.

-Asså vad är det med dig? sa Zack och såg chockerat på Taylor.

-Va? Vad menar du? svarade hon förvirrat.

-Du är verkligen galet tankspridd, skrattade han lättsamt fram.

Zack la armen om Taylor och de gick längs korridoren.

-Jag sa att fröken Bitch verkar ha hittat mer passande vänner.

Taylor skrattade.

-Hur kan du fortfarande vara surig över att hon dissade dig? Asså, Zack, nu är du bara pinsam!

Zack tog bort armen och fnös. När han gick i förväg sänkte Taylor farten och såg honom gå. 10 år, och han hade inte märkt något. Över huvudtaget. Hon var lite patetiskt, hon med. De hade känt varandra i säkert 13 år. De hade som gyllene regel att inte ljuga om något för varandra. Taylor log lättsamt. Så många gånger hon brutit mot det löftet. Hon borde nästan ha gjort sig förtjänt av fängelsestraff för alla gånger hon brutit mot den gyllene regeln.

Hennes tankar avbröts av att hon såg Mandy gåendes med snabba steg mot henne. Hon var bestämd och målmedveten. Taylor himlade lätt med ögonen.

-Jag vet din hemlighet, sa hon och log ett retsamt leende.