ellinorlundquist

-Jag vet din hemlighet, sa hon och log ett retsamt leende.

 

Där gick hon och såg tankspridd ut. Där gick hon och smålog. Impulsen tog över Mandy och hon kunde inte hejda sig själv. Hennes små steg övergick i långa kvicka steg som efterlämnade ett högt ljud efter sig genom korridoren. Det nästan kliade i fingrarna och hon var så exalterad att hon inte kunde dölja hur självbelåten hon var. All hennes extas övergick till ett flin. Ett flin som tog fram allt som var jävligt med henne, allt som var retsamt.

Hon hade stannat och stod nu, ansikte mot ansikte, med Offret.

-Jag vet din hemlighet, sa hon självbelåtet.

Taylor stirrade chokerat på Mandy innan hon tog sig någolunda samman och svarade:

-Va? Vad menar du?

Hon försökte håll sig lugn i ansiktet. Ett uppdrag utan framgång. Mandy höjde ena ögonbrynet och såg mer självbelåten ut än vad hon gjort tidigare.

-Du vet exakt vad jag menar. Det kan inte vara lätt. Att vara hopplöst kär i sin bästa vän, menar jag.

Taylor såg på henne, nu med en lätt irritation i blicken.

-Har du slagit i huvudet? Eller kanske bara andats in för mycket avgaser i New York? Han är som en bror för mig. 

Det kaxiga i hennes svar överaskade Mandy, men gjorde också konversationen mer intressant. Hon skulle få tjafsa emot.

-Jag kanske har slagit i huvudet. Jag har garanterat andats in för mycket avgaser, men vi vet båda två att det inte har något med saken att göra. Du är kär i Zack.

När Mandy såg Taylors min skrattade hon till lite.

-Var det väldigt jobbigt att han flörtade med mig? Eller är du van? Jag hörde av Carmen att han är populär hos tjejerna.

Taylor verkade samla sig. Hon sträckte lite på ryggen och svarade med lugn röst:

-Du hade inte kunnat ha mer fel. Du kan väl gå iväg och sköta ditt egna liv, så gör jag detsamma, okej?

Hon log ett lätt leende, lutade lite på huvudet och gick därifrån.

Var det en bitchs blick hon sett där? Offret såg det nog bara som ett avslut på ämnet, men Mandy tog det som en utmaning. Hon hade inte förväntat sig världens erkännande om hur dödligt kär hon var i sin bästa vän. Hon hade fått precis vad hon var ute efter. Ett progekt. Ett perfekt tidsfördriv i en liten skitstad utan drama. Det här var kanske vad de behövde. De behövde en Mandy för att liva upp stämningen. 

Mandy vände sig om och såg Taylors ryggtavla försvinna längre och längre bort när hon sa tyst för sig själv, även om det var menat till Taylor:

-Gumman, det här är bara början.

 

På lunchrasten så satt Mandy med Veronica och hennes gäng (bland annat, Carmen) och pratade. Eller, rättare sagt, så blev Mandy utfrågad.

-Så hur är det att bo i New York? sa en tjej som Mandy förträngt namnet på.

Mandy ryckte lätt på axlarna.

-Som att bo här, antar jag, fast bättre.

Tjejerna log lite tveksamt och tog en kort paus innan de hämtat sig från den dominanta attacket Mandy kastat ur sig.

-Vart har du köpt de där skorna? sa Carmen. De är så snygga att jag tror jag kommer svimma eller nått!

Mandy hade kunnat berätta exalterat om hur hon nästan fått slita skorna ur en annan tjejs händer. Hur hon inte fått tag i dem och hur tjejen skulle betalat i kassan, men inte hade råd att betala de svindyra Jimmi Choo-pumpsen för 1 695 dollar. Men hon la bara ner sån tid på vänner. De här tjejerna skulle bara vara hennes back up tills hon fick lämna skithålan hon var strandsatt i.

-I en Jimmy Choo-butik, svarade hon ointresserat.

Tjejerna märkte hur ointresserad hon var och slutade ställa frågor. Istället började de diskutera om nån supersnygg kille.

Mandy vände blicken mot fönstret och granskade Offret där hon satt med något anteckningsblock och skrev. Hon såg avslappnad och fridfull ut när hon satt ute i solen och skrev. Ute i solen. Hur kunde hon sitta i solen med leggings?! Det var säkert närmare 30 grader ute och där satt hon i en tjocktröja och leggings. Mandy satt precis vid luftkonditionen i shorts och undrade ifall hon skulle smälta bort. Taylor tittade upp och stirrade ut i tomma luften. Hon tänkte säkert på vad hon fått höra idag. Det var säkert hennes första konfrontation.

Mandy granskade hennes ansikte och såg helt plötsligt saker hon inte tänkt på. En perfekt slät hy, klarblåa ögon och ett lätt leende som lurade på läpparna. Hon såg hennes skinande guldblonda hår som föll ner i lockar runt hennes huvud. Hon var vacker. Om hon bara slutade dölja det så mycket bakom förstora tröjor och omatchade kläder och faktiskt la ner lite tid på sig själv så skulle Zack garanterat varit hennes.

Då slog det henne. Den perfekta idén. Den perfekta planen.

Precis då gick Zack förbi. Mandy såg på honom och tittade sedan ut på Taylor igen för att se ifall hon såg på honom. Dumt gjort. Det var väl klart att hon gjorde! Mandy log och gick fram till Zack.

-Hej, Zack, var det va? sa hon flörtigt och sneglade mot Taylor som tappat sin penna och sitt block och stirrade åt deras håll.