From This, To That!
Mandy
-Lägg ner nu Mandy, sa han med ett försök att lugna henne. Här ska ingen skjuta skallen av sig i en vit överpristunika. Du kommer trivas jättebra i skolan som jag och din mamma gick i.
-Jag visste att den var från stenåldern, muttrade Mandy.
Det tog inte lång tid för dem att lämna den lilla staden. Snart var de ute på landsbygden igen.
-Men kom igen, Joe! Jag är trött på att se en massa åkrar och kor.
-Det är ungefär en kvart kvar. Ta det bara lugnt, svarade han medans han försökte konsentrera sig på sin bilkörning. Mandy insåg att det itne gick snabbare av att tjata, så hon vände bara huvudet mot fönstret och suckade djupt.
Drygt en kvart senare svängde Joe in på en grusväg. Mandy piggnade till och vände blicken frammåt. Det första hon såg var en gigantisk jordhög. Den var verkligen enorm! I alla fall enligt henne...
-Joe, varför har du en sån stor jordhög där?
Joe började skratta hysteriskt, så att till och med tårarna rann.
-Vad? sa hon med e trött blick.
-Det är ingen jordhög, Mandy lilla, lyckades han få fram efter ett tag.
-Vad är det då?
Han harklade sig lite och sa slutligen:
-Hästskit.
Mandy spärrade upp ögonen och blev nästan blek i ansiktet, vilket bara fick Joe att skratta ännu mera.
Han klev sedan ut ur bilen och började lasta av Mandys packning. Hon väntade ett tag inan hon gick ut, så att hon skulle slippa hjälpa till med väskorna. När hon öppnade dörren möttes hon av en stank hon inte kännt sedan hon var hos sin morbror när hon var runt 8 år gammal. Det verkligen stank bondgård. Mandy rynkade ihoop ansiktet och fick några kräkreflexer igen. När Joe såg det skakade han bara på huvudet och ställde ner det sista väskan på marken.
-Okej, jag har gjort i ordning gästhuset åt dig, sa Joe och pekade på ett rött hus på två våningar som satt ihop med hans garage.
Mandy såg frågande på Joe med ett höjt ögonbryn.
-Jag tänkte att du skulle få mer privatliv där. Då kan du få ditt egna badrum och ditt sovrum är mycket större än extrarummet jag har inne i mitt hus, sa han glatt och log mot Mandy.
Hon kunde inte låta bli att dra lite på mungiporna (för första gången sedan hon fick veta att hon skulle flytta). Det där leendet var otroligt charmigt! Hon kunde inte förstå hur han kunde vara singel. Med rätt kläder, den där härliga charmen och utseendet och en dusch så skulle han vara en ganska stilig kille. Han var fortfarande relativt ung. 27 år. Eller var det 29? Hon kunde inte riktigt minnas, men skapligt ung visste hon att han var i alla fall.
Hon fick hjälp med bagaget in i sitt tillfälliga hem. Joe gick först. När han öppnade dörren kom de först in i en liten ljus hall. Väggarna var målade i vitt och trägolvet var beiget. Mandy hängde av sig sin skinnjacka, men behöll de knallrosa pumpsen på. Hon vände upp blicken och såg in i rummet.
-Jag visste att den var från stenåldern, muttrade Mandy.
Det tog inte lång tid för dem att lämna den lilla staden. Snart var de ute på landsbygden igen.
-Men kom igen, Joe! Jag är trött på att se en massa åkrar och kor.
-Det är ungefär en kvart kvar. Ta det bara lugnt, svarade han medans han försökte konsentrera sig på sin bilkörning. Mandy insåg att det itne gick snabbare av att tjata, så hon vände bara huvudet mot fönstret och suckade djupt.
Drygt en kvart senare svängde Joe in på en grusväg. Mandy piggnade till och vände blicken frammåt. Det första hon såg var en gigantisk jordhög. Den var verkligen enorm! I alla fall enligt henne...
-Joe, varför har du en sån stor jordhög där?
Joe började skratta hysteriskt, så att till och med tårarna rann.
-Vad? sa hon med e trött blick.
-Det är ingen jordhög, Mandy lilla, lyckades han få fram efter ett tag.
-Vad är det då?
Han harklade sig lite och sa slutligen:
-Hästskit.
Mandy spärrade upp ögonen och blev nästan blek i ansiktet, vilket bara fick Joe att skratta ännu mera.
Han klev sedan ut ur bilen och började lasta av Mandys packning. Hon väntade ett tag inan hon gick ut, så att hon skulle slippa hjälpa till med väskorna. När hon öppnade dörren möttes hon av en stank hon inte kännt sedan hon var hos sin morbror när hon var runt 8 år gammal. Det verkligen stank bondgård. Mandy rynkade ihoop ansiktet och fick några kräkreflexer igen. När Joe såg det skakade han bara på huvudet och ställde ner det sista väskan på marken.
-Okej, jag har gjort i ordning gästhuset åt dig, sa Joe och pekade på ett rött hus på två våningar som satt ihop med hans garage.
Mandy såg frågande på Joe med ett höjt ögonbryn.
-Jag tänkte att du skulle få mer privatliv där. Då kan du få ditt egna badrum och ditt sovrum är mycket större än extrarummet jag har inne i mitt hus, sa han glatt och log mot Mandy.
Hon kunde inte låta bli att dra lite på mungiporna (för första gången sedan hon fick veta att hon skulle flytta). Det där leendet var otroligt charmigt! Hon kunde inte förstå hur han kunde vara singel. Med rätt kläder, den där härliga charmen och utseendet och en dusch så skulle han vara en ganska stilig kille. Han var fortfarande relativt ung. 27 år. Eller var det 29? Hon kunde inte riktigt minnas, men skapligt ung visste hon att han var i alla fall.
Hon fick hjälp med bagaget in i sitt tillfälliga hem. Joe gick först. När han öppnade dörren kom de först in i en liten ljus hall. Väggarna var målade i vitt och trägolvet var beiget. Mandy hängde av sig sin skinnjacka, men behöll de knallrosa pumpsen på. Hon vände upp blicken och såg in i rummet.
Kommentarer
Trackback
