From This, To That!
Mandy
Hon vände upp blicken och såg in i rummet. Utan att hon märkte det, så flämtade hon till. Det såg inte alls ut som hon väntat sig. Det här rummet var till och med finare än hennes rum hemma i New York! Det var rosa drapperier för fönstren, en giganisk vit säng med rosa kuddar stod precis brevid trappen som ledde upp till övervåningen. Vid sängen fanns också en TV, en liten pall som matchade sängen och en spegelvägg.
-Va..vad är.. allt det här? lyckades hon tillslut att få fram.
Joe log lite, nästan skamset, och svarade:
-Jo, när dina föräldrar ringde mig för att höra ifall du kunde få bo här så höll jag redan på att renovera gäststugan.
-Gäststuga?! tänkte Mandy. Det här är ingen stuga! Det här är ett sovrumsparadis!
Mandy var helt tagen.
-När jag sagt ja till att du skulle få bo här ändrade jag på hela bygget. Jag fixade ett tonårsrum istället för ett tråkigt, enkelt gästrum, sa han och skrattade lite.
Då slog det henne. Det här hade inte varit gratis. Stackars Joe! Det här måste ha ruinerat honom. Om inte hennes föräldrar bidragit.
-Hur mycket har..mamma och pappa fått hjälpa till? frågade hon tillslut.
Joe tittade frågande på henne.
-Ja, men kom igen! Joe, det här var ju inte precis gratis.
Helt plötsligt började han skratta hysteriskt. Han satte sig ner på ett trappsteg i trappan för att inte ramla ihop på golvet. Han skrattade så att tårarna forsade.
-Vad är det som är så roligt?! sa Mandy irriterat.
-Du vet verkligen inget alls om mig, eller hur? skrattade Joe fram.
Nu var det Mandys tur att se förvirrad ut.
-Men.. du äger ju bara en bodgård!
Joe fortsatte skratta.
-Det är itne så 'bara', Mandy, fick han fram. Jag tänker itne säga några exakta summor, men jag tror det räcker om jag säger att jag tjänar mer än din mamma och pappa tillsammans.
Mandy tappade hakan.
-Tack vara en bodgård?!
-Jag köper och säljer aktier, jag har bondgården och jag har några av de bästa tävlingshästarna i staten.
-Men hur.. började Mandy.
-Jag gillar inte riktigt att prata om pengar, avbröt Joe.
-Varför inte? Du HAR ju faktiskt pengar till skillnad från många andra stackare, sa Mandy med lite medlidande medans hon tänke på alla stackars modeoffer hon skulle träffa i skolan nästa dag.
-Jag har inte blivit uppfostrad att prata om pengar, blev hans svar.
Mandy tänkte på sin mamma och höjde ena ögonbrynet. Joe förstod precis vad hon tänkte.
-Min syster valde bara helt enkelt att strunta i den uppfostran, svarade Joe och log ett snett leende.
Han lämnade henne ensam för att packa upp sina kläder och göra sig hemmastad. Medans hon gjorde det så gick Joe in i sitt hus för att ta en välbehövd dusch och laga mat.
När Mandy packat upp böt hon genast kläder. Hon tog på sig ett par höga jeansshorts som hon tyckte var otroligt fula, men de hade varit så pass dyra att hon bara varit tvungen att köpa dem. Hon tog också på sig ett vitt linne och en blårutig skjorta. Det gjorde inget om de började lukta bondgård. Det var itne precis hennes favoritkläder hon hade på sig.
Hon tog på sig ett par gummistövlar (motvilligt, men hon gjorde det) och gick ut. Hon gick och såg sig omkring. Inte för att hon trodde att hon skulle se något intressant, men det var väl bättre än att sitta instängd på rummet tills maten var klar. Plötligt hörde hon något. Det lät som hundskall. Mandy kände hur paniken började komma när den svartvita border collin sprang i fullfart mot henne. Hon ramlade baklänges ner på marken och försökte krypa bakåt, bort från hunden. En vissling hördes och hunden sprang iväg mot ljudet.
-Ja, kom då! hörde hon en killröst.
Kommentarer
Trackback
