Peace And Love<3
Haha blir inget "From this, to that!" idag alls xD matilda kom nämligen lite random över :P
Snartsnartsnart åker jag till Peace and love :D vi ska va där under dagen och inatt ska jag se på RIHANNA <3333
Längtar!
Nu ska jag ta emd min underbaraste bok (Så länge vi båda andas) och packa ihop det jag behöver under en dag på P&L :)
Dubbelavsnitt
chacha ;)) xd
Ska åka på peace and love imorgon, så blir ingen berättelse då, så jag funderar påa tt lägga ut dubbelavsnitt idag :) (elelr kanske göra tidsinställt.. vi får se ^^<3) Eller kanske dubbelavsnitt OCH tidsinställt? ;) Någon som är sugen? LÄMNA EN KOMMENTAR! Jag vill veta :3
Don't u wanna know what's going to happen? ;)
Så Jävla GLAD!
Jag är så sjukligt glad! Jag kom in på Designgymnasiet i Nacka :D helt sjukt ^^
Jag blev jätteoroligt att jag inte skulle göra det, sen såg jag att lägsta intagningsgrän var 110 poäng... jag hade 275 xD hihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihi!
Men det tråkiga är ju att jag kommer flytta från härliga lilla Norberg, från mina föräldrar och mina vänner :(
Men, de finns ju kvar här, så det är bara att gilla läget <3
Kommer sakna mina muppar <333333
Matsmältning (INTRESSANT RUBRIK ♥)
Heeeeeeeii!!!!! 8D
sitter här och försöker smälta maten för jag vill hinna ut och springa innan fotbollsmatchen börjar (Jag, som egentligen itne gillar fotboll, är ganska 'peppad'...måste bero på tyskland♥).
Undrar om maten smälter snabbare och jag tänker mer.. eller.. om jag verkligen anstränger mig med hjärnan och säger: SMÄLT! SMÄLT!!!!
Eller så går jag bara ut på en powerwalk? Vi får se ^^
Almost "not bad"-face
From This, To That!
Mandy:
-Jag tror hon blev arg, sa Joe.
De tittade på varandra och började skratta högt.
Klockan ringde kvart i 6 på morgonen. Mandy suckade. Hon hade inte sovit speciellt mycket under natten. Hon hade mest legat vaken och funderat på vad som skulle hända under morgondagen, och när hon väl somnat så hade hon bara drömt en massa madrömmar, som till exempel att när hon kom till skolan så såg alla ut som den där jävla Jake. Alla såg ut som honom och pratade som honom. Hon rös.
Efter att ha legat och sträckt sig i en kvart så gick hon upp mot spegeln. Håret var ännu en gång lockigt och nu hade hon lyckats få stora mörka ringar under ögonen.
-Mandy, sa hon till sig själv, vi har mycket att göra.
Hon sminkade sig i nästan 40 minuter (var av 20 minuter gick åt att fixa med hennes trötta ögon) och sedan plattade hon det långa håret, vilket tog något av en evighet då det bara var några centimeter ovanför naveln.
Hon skulle precis till att välja kläder när hon såga tt klockan redan var 07.15. Hennes buss gick om 45 minuter och hon hade varken valt kläder eller ätit frukost. Hon beslöt sig för att ta sina korta favoritshorts och en grå magtröja med amerikanska flaggan på. Men nu var det bråttom. Hon hade lite drygt en kvart på sig att äta frukost och att ta sig ner till bussen. Usch, hon skulle behöva ta bussen! Nej, hon ahde ingen tid att tycka synd om sig själv. Hon tog på sig sina mörkblåa pumps och sprang över till köket i Joes hus. Hon brydde sig itne om att ta av sig skorna, eftersom att det var så bråttom. När hon kom in i köket fick hon en smärre chock. På köksbordet stod en liten låda och en lapp.
"Godmorgon sömntuta!
Jag listade ut att du skulle försova dig och jag jobbar,
men jag har gjort i ordning lite frukost åt dig! Om du
kommer upp i tid imorgon kanske du kan få dem varma.
Kram, Joe
PS. Öppna kylen!"
Mandy öppnade lådan och i där låg några stekta pannkakor med sirap och på sidan om fanns en kniv, en gaffel och en servett. Hon stängde lådan och gick till kylskåpet. Där stod en välkyld flaska med färskpressad apelsinjuice. Mandy blev så otroligt glad, så hon tog lappen och en bläckpenna som låg på köksbordet och skrev "TACK" med stora bokstäver och lät lappen ligga kvar på bordet.
Hon packade ner frukosten och sprang till busshållsplatsen. Hon tog upp mobilen och såg till sin lättnad att klockan bara var 07.55. När bussen sedan kom så såg hon att hon var den första att gå på bussen. Av någon mystisk anledning var hon inte förvånad. Busschauffören hälsade glatt och Mandy log lite lätt som svar. Hon gick med tunga steg längst bak i bussen och satte sig ner.
-Gud så skönt! Tänkte hon. Nu kunde hon äta i lugn och ro utan att någon skulle stirra konstigt på henne.
Idag så ska jag..??
Nu blev du nyfiken va ;)
Haha, idag ska ajg sitta barnvakt till halv 10, så blir ju inget "From This, To That!" idag heller :( Men det blir nog imorgon (Y) How awesome isn't that?!
Random bild från avslutningsfesten (aka. balen) :)
haha! humor xd
Du kan va en apa... >_>
From This, To That!
Taylor:
Vad skulle hon göra? Hon kunde inte fortsätta så här länge till.
"Seems like everybody's got a price
I wonder how they sleep at night
When the sale comes first, and the truth comes second,
just stop for a minute and smile"
Taylor sträckte sig efter mobilen och stängde av alarmet. Hon stönade högt. Hon ville inte gå upp! Allt var så mycket bättre när hon sov. Ingen smärta, ingen sorg. Men hon fick helt enkelt vakna upp till verkligheten och leva livet så bra hon kunde.
Taylor reste sig sakta upp och drog en hand genom håret. Hon ville helst inte se sig i spegeln, men hon var åtminstone tvungen att gå upp och se vad hon skulle kunna göra, om hon nu orkade.
Hon gick sakta fram till spegeln. När hon tittade in i spegelbilden skrattade hon till lite. Det hon såg var inte fult, även om så många andra människor skulle tyckt det. Håret såg dubbelt så lockigt ut oborstat. Det var rufsigt och stod åt alla möjliga håll. Hon hade inte så mycket mascara under ögonen (det är svårt att få det när man har på sig så pass lite mascara som Taylor använder) och hon såg förvånansvärt fräsch ut. Hon var helt enkelt en naturlig skönhet. Synd bara att nästan ingen annan såg det.
Hon suckade djupt och drog igenom håret med hårborsten. Taylor sneglade lite mot sminkväskan, men bestämde sig för att strunta i det. Om man sminkade sig riktigt mycket hela tiden, hur sulle man då göra när det faktiskt kom speciella tillfällen? Istället så tog hon på sig glasögonen och gick vidare till gaderoben. Hon drog bort dörren till sin gigantiska garderob och gick in i den. Hon gick förbi alla klänningar, leggings, shorts och snygga tröjor, direkt mot mjukishörnan, som hon kallade den. Till sin förskräckelse så hade hon slut på rena mjukisbyxor. Efter att hon gråtit lite lätt inombords så gick hon tillbaka till jeansen. Efter att ha stått där och glott på sina jeans tog hon fram ett par ljusa jeansleggings. Sedan tog hon fram ett vitt linne och sin pappas gamla collegetröja från Harvard. Hon såg på klockan. 15 minuter kvar innan skolan började. Hon gick ner till köket och tog en macka som hon förberett igår kväll. Medans hon åt på den så gick hon ut i hallen och tog på sig skorna. Hon behövde inte stressa eftersom att skolan låg ungefär 3 minuter från hennes hus.
När hon kommit fram till skolan ställde hon sig på den gamla stentrappan och väntade på Zack som alltid kom springades, eftersom att han varje morgon försov sig. Det var därför Taylor aldrig åt upp sin macka, så att Zack skulle slippa svälta fram till lunch.
Hon såg på klockan igen. 10 minuter kvar. Och hon skulle se Zack om fem, fyra, tre, två, ett..
-Hej! ropade han anfått.
-God morgon, pucko! sa hon och gav Zack halva mackan.
I början hade Zack inte tagit emot den, men han hade lärt sig att det itne spelade någon roll vad han sa. Han fick ändå mackan.
De skulle precis gå in när skolbussen kom. Den saktade in och dörrarna öppnades. Ungdomar i blandade åldrar klev ur. Men helt plötsligt såg de ett ansikte som de aldrig tidigare sett. En medellång tjej med långt brunt hår klev ut ur bussen.
OOH NO!!
Jag uppdaterade ungefär så här mycket igår:
Med andra ord, inget ;o Jag skulle gjort det mer mot kvällen, men det en spontan övernattning här hos med mig med Matilda. Sometimes it happens xD
Idag har jag och Matilda sovit lääääääänge <33 sen när hon dragit hem så tvingade jag mig själv ut för att träna (så att jag inte hamnar i en lång träningssvacka igen), så jag är lite stolt ;)
Snart ska jag äta maaaat och ikväll blir det anime-häng på mitt rum...ensam...med min nallebjörn... och en läskig liten spindel som gömmer sig och bara väntar på att få äta upp mig.
arkivbild
From This, To That!
From This, To That!
Mandy
Hon vände upp blicken och såg in i rummet. Utan att hon märkte det, så flämtade hon till. Det såg inte alls ut som hon väntat sig. Det här rummet var till och med finare än hennes rum hemma i New York! Det var rosa drapperier för fönstren, en giganisk vit säng med rosa kuddar stod precis brevid trappen som ledde upp till övervåningen. Vid sängen fanns också en TV, en liten pall som matchade sängen och en spegelvägg.
-Va..vad är.. allt det här? lyckades hon tillslut att få fram.
Joe log lite, nästan skamset, och svarade:
-Jo, när dina föräldrar ringde mig för att höra ifall du kunde få bo här så höll jag redan på att renovera gäststugan.
-Gäststuga?! tänkte Mandy. Det här är ingen stuga! Det här är ett sovrumsparadis!
Mandy var helt tagen.
-När jag sagt ja till att du skulle få bo här ändrade jag på hela bygget. Jag fixade ett tonårsrum istället för ett tråkigt, enkelt gästrum, sa han och skrattade lite.
Då slog det henne. Det här hade inte varit gratis. Stackars Joe! Det här måste ha ruinerat honom. Om inte hennes föräldrar bidragit.
-Hur mycket har..mamma och pappa fått hjälpa till? frågade hon tillslut.
Joe tittade frågande på henne.
-Ja, men kom igen! Joe, det här var ju inte precis gratis.
Helt plötsligt började han skratta hysteriskt. Han satte sig ner på ett trappsteg i trappan för att inte ramla ihop på golvet. Han skrattade så att tårarna forsade.
-Vad är det som är så roligt?! sa Mandy irriterat.
-Du vet verkligen inget alls om mig, eller hur? skrattade Joe fram.
Nu var det Mandys tur att se förvirrad ut.
-Men.. du äger ju bara en bodgård!
Joe fortsatte skratta.
-Det är itne så 'bara', Mandy, fick han fram. Jag tänker itne säga några exakta summor, men jag tror det räcker om jag säger att jag tjänar mer än din mamma och pappa tillsammans.
Mandy tappade hakan.
-Tack vara en bodgård?!
-Jag köper och säljer aktier, jag har bondgården och jag har några av de bästa tävlingshästarna i staten.
-Men hur.. började Mandy.
-Jag gillar inte riktigt att prata om pengar, avbröt Joe.
-Varför inte? Du HAR ju faktiskt pengar till skillnad från många andra stackare, sa Mandy med lite medlidande medans hon tänke på alla stackars modeoffer hon skulle träffa i skolan nästa dag.
-Jag har inte blivit uppfostrad att prata om pengar, blev hans svar.
Mandy tänkte på sin mamma och höjde ena ögonbrynet. Joe förstod precis vad hon tänkte.
-Min syster valde bara helt enkelt att strunta i den uppfostran, svarade Joe och log ett snett leende.
Han lämnade henne ensam för att packa upp sina kläder och göra sig hemmastad. Medans hon gjorde det så gick Joe in i sitt hus för att ta en välbehövd dusch och laga mat.
När Mandy packat upp böt hon genast kläder. Hon tog på sig ett par höga jeansshorts som hon tyckte var otroligt fula, men de hade varit så pass dyra att hon bara varit tvungen att köpa dem. Hon tog också på sig ett vitt linne och en blårutig skjorta. Det gjorde inget om de började lukta bondgård. Det var itne precis hennes favoritkläder hon hade på sig.
Hon tog på sig ett par gummistövlar (motvilligt, men hon gjorde det) och gick ut. Hon gick och såg sig omkring. Inte för att hon trodde att hon skulle se något intressant, men det var väl bättre än att sitta instängd på rummet tills maten var klar. Plötligt hörde hon något. Det lät som hundskall. Mandy kände hur paniken började komma när den svartvita border collin sprang i fullfart mot henne. Hon ramlade baklänges ner på marken och försökte krypa bakåt, bort från hunden. En vissling hördes och hunden sprang iväg mot ljudet.
-Ja, kom då! hörde hon en killröst.
Just nu
Jag sitter inne på mitt rum med Frida och väntar på att få fortsätta måla hennes naglar :) (bild senare, jag LOVAR!)
Senare ikväll ska vi bara se på film och chilla runt som djur eftersom att ungen åker imorgon :(
Senare ikväll ska vi bara se på film och chilla runt som djur eftersom att ungen åker imorgon :(
From This, To That!
Mandy
Dagen
Dagen kommer bestå av sims-spelade, kanske en långprommis och skrivande på "From This, To That" :D
Jag lägger ut den på mer än en hemsida nu, så ni kommer nog få flera uppdateringar på berättelsen.
Nu ska jag snart sätta mig ner och spela sims med Frida (höhö) ^^
random
Jag lägger ut den på mer än en hemsida nu, så ni kommer nog få flera uppdateringar på berättelsen.
Nu ska jag snart sätta mig ner och spela sims med Frida (höhö) ^^
random
so cute <3
From This, To That!
Taylor:
Taylor tog upp mobilen och läste smset. Det var från hennes mamma. "När kommer du hem? Jag behöver hjälp med maten 
Kram"
Kram"-Vem var det ifrån? frågade Zack, nyfiken som han var.
- Mamma. Jag måste hem, svarade Taylor med sorgsen stämma. Han hade precis pratat klart om den där Bitchen och nu var hon tvungen att gå! Livet var inte på hennes sida.
Taylor packade ihop sina saker och gick. När hon kommit utanför dörren så vände hon sig om för att vinka åt Zack, vilket hon sedan fick upptäcka var helt onödigt. Servitrisen hade satt sig ner vid Zacks bord. Han sa något och de båda skrattade, nästan hysteriskt.
Zack hade praktiskt taget en flickvän, men som han brukade säga; det skadade inte att skaffa sig reserver.
Taylor vände sig om och började gå. En mörkgrön van körde förbi. Det var Joe Thommas, så hon vinkade lite halvhjärtat. Det satt någon mer i bilen, men Taylor orkade inte riktigt lägga ner någon tid i att lista ut vem det var.
Varför var hon av alla människor tvungen att vara dödskär i sin bästa vän? Hon drog bort sitt lockiga hår från ansiktet och rättade till glasögonen. Han skulle aldrig kunna älska henne på samma sätt, och även om han nu skulle kunna göra det, så skulle hon aldrig få veta. Taylors problem med att visa känslor, som var så pass starka, kom alltid ivägen, så hon skulle ändå aldrig kunna säga hur hon kände. Hon kände sig som ett fångat djur, som gjorde allt för att komma ut ur buren, helt och hållet för gäves.
-Jag är hemma! ropade Taylor till sin mamma.
-Redan? svarade hennes mamma medans hon gick ut i hallen. Hon hade en handduk i handen, så hon diskade väl eller något.
-Vadå 'redan'? sa Taylor, nästan lite oroligt.
-Ja, jag sa inte att du behöve komma hem än. Undrade bara när så jag visste när jag skulle börja med maten.
Taylor kände hur klumpen i halsen växte större och större och att tårarna höll på att fylla upp hennes ljusblåa ögon.
Hennes mamma vred lite på huvudet och såg lite oroligt på sin dotter.
-Är något fel?
Taylor skakade bara på huvudet och gick upp på sitt rum, medans hon fortfarande hade någon typ av kontroll över sina känslor.
När hon var inne på sitt rum kunde hon inte hålla sig längre. Allt vällde ut, som ett monsunregn. Fast det var inget ovanligt med det. Taylor grät minst en gång om dagen över Zack.
Hon kastade sig på sängen med huvudet ner i kudden.
-Kom igen nu, Taylor! tänkte hon. Ta dig samman! Han är bara en kille. En underbar kille med vackra, klarblåa ögon som faktiskt är längre än dig, som har sagt att du är söt i dina glasögon...
Hon avbröt sina tankar och la sig på rygg. Hon vred försiktigt på huvudet och såg bilden. Bilden som hon brukade spela gitarr till. Hon sträckte sig efter den inramade bilden och granskade den. Det var en bild på Zack, från deras campingtur de gjort för 2 år sedan. Han satt vid sjön och skrattade åt något Taylor sagt, och då hade hon tagit bilden utan att han visste. När han sett henne hålla i kameran hade han rest sig upp, kastat iväg kameran på gräset och burit ner henne till bryggan och slängt henne ner i vattnet. Taylor log för sig själv åt minnet och några tårar föll ner för hennes skinder, ännu en gång. Vad skulle hon göra? Hon kunde inte fortsätta så här länge till.
Zack hade praktiskt taget en flickvän, men som han brukade säga; det skadade inte att skaffa sig reserver.
Taylor vände sig om och började gå. En mörkgrön van körde förbi. Det var Joe Thommas, så hon vinkade lite halvhjärtat. Det satt någon mer i bilen, men Taylor orkade inte riktigt lägga ner någon tid i att lista ut vem det var.
Varför var hon av alla människor tvungen att vara dödskär i sin bästa vän? Hon drog bort sitt lockiga hår från ansiktet och rättade till glasögonen. Han skulle aldrig kunna älska henne på samma sätt, och även om han nu skulle kunna göra det, så skulle hon aldrig få veta. Taylors problem med att visa känslor, som var så pass starka, kom alltid ivägen, så hon skulle ändå aldrig kunna säga hur hon kände. Hon kände sig som ett fångat djur, som gjorde allt för att komma ut ur buren, helt och hållet för gäves.
-Jag är hemma! ropade Taylor till sin mamma.
-Redan? svarade hennes mamma medans hon gick ut i hallen. Hon hade en handduk i handen, så hon diskade väl eller något.
-Vadå 'redan'? sa Taylor, nästan lite oroligt.
-Ja, jag sa inte att du behöve komma hem än. Undrade bara när så jag visste när jag skulle börja med maten.
Taylor kände hur klumpen i halsen växte större och större och att tårarna höll på att fylla upp hennes ljusblåa ögon.
Hennes mamma vred lite på huvudet och såg lite oroligt på sin dotter.
-Är något fel?
Taylor skakade bara på huvudet och gick upp på sitt rum, medans hon fortfarande hade någon typ av kontroll över sina känslor.
När hon var inne på sitt rum kunde hon inte hålla sig längre. Allt vällde ut, som ett monsunregn. Fast det var inget ovanligt med det. Taylor grät minst en gång om dagen över Zack.
Hon kastade sig på sängen med huvudet ner i kudden.
-Kom igen nu, Taylor! tänkte hon. Ta dig samman! Han är bara en kille. En underbar kille med vackra, klarblåa ögon som faktiskt är längre än dig, som har sagt att du är söt i dina glasögon...
Hon avbröt sina tankar och la sig på rygg. Hon vred försiktigt på huvudet och såg bilden. Bilden som hon brukade spela gitarr till. Hon sträckte sig efter den inramade bilden och granskade den. Det var en bild på Zack, från deras campingtur de gjort för 2 år sedan. Han satt vid sjön och skrattade åt något Taylor sagt, och då hade hon tagit bilden utan att han visste. När han sett henne hålla i kameran hade han rest sig upp, kastat iväg kameran på gräset och burit ner henne till bryggan och slängt henne ner i vattnet. Taylor log för sig själv åt minnet och några tårar föll ner för hennes skinder, ännu en gång. Vad skulle hon göra? Hon kunde inte fortsätta så här länge till.
Bara så att ni vet
så har jag Frida här och hon ska hem snart, därför bloggar jag inte så mycket :o
Annars tror jag nog att jag bloggat lite mer, eftersom att jag har sommarlov ^^
I sommar ska jag träna mycket, spela sims, försöka umgås massvis med mina vänner, spc ifall jag kommer in på Designgymnasiet i Sthlm och måste flytta, jag ska fylla år och bara allmänt chilla runt :3
Vad ska ni göra? ^^<33
Annars tror jag nog att jag bloggat lite mer, eftersom att jag har sommarlov ^^
I sommar ska jag träna mycket, spela sims, försöka umgås massvis med mina vänner, spc ifall jag kommer in på Designgymnasiet i Sthlm och måste flytta, jag ska fylla år och bara allmänt chilla runt :3
Vad ska ni göra? ^^<33
Avslut
Idag hade jag avslutning! Igår var avslutningsfesten (aka. balen) och idag slutade jag.. Kan inte tro det. Min klass finns inte mer. Underbaraste 9B är borta, gone. Jag kommer förmodligen aldrig träffa några av de här människorna . Helt sorgligt alltså.. har tyvär inge nya bilder att bjuda på än
Random, u know....
Igår tittade jag på iCarly och de hade någon penna som gav folk elchockar... inatt drömde jag om en galen forskare och Tommy o Annika från Pippi (Pippi var inte med) och de hade en sån där penna. Om man chockade en snäll person blev den ond, och tvärt om. jag var den här forskaren till och från, när min dröm tyckte det var kul, och i slutet av drömmen så hade jag chockat mig ond för att komma på en bra plan så jag skulle chocka mig god igen..Jag chockade mig två gånger för att vara säker på att jag blev god och mitt lår, där jag hade chockat mig, domnade bort. Det kändes jätteknasigt :)
Chillar i köket, du vet
Sitter i köket och övervakar två marängbottnar jag gjort som vi ska ha till min systers studen :)
Idag kommer FRIDA hit också :3 tjoho<333 Saknat den lilla filuren 8)
Imorgon så har vi städning i skolan och dragkamp, och efter det, mer mot kvällen så är det avslutningsfest (AKA. Bal). Jag laddar batterier så att jag ska kunna lägga ut bilder från idag, imorgon, torsdag och lördag, då alla avslutningsgrejer för min kära syster och mig händer ;)
Bjuder på en sjukt mysig låt från Fun. :)
kram<3
Anime-Chill!
Innan jag skriver om själva..ämnet, så måste ajg bara svara på en liten grej xD
Fick en kommentar om Zayn som "Dagens snygging", och den var ju lite lustig så där om man säger så.
orkar inte kopiera, men det stod typ hur man inte kunde lägga märket till honom och att han bara var den här personens xD Random, ganska rolig, kommentar tycker jag.
Back to the ämnet; Jag har fixat lösnaglar och städat idag så ska snart belöna mig sjäv med lite anime. TJOHO!
Jag har itne tagit bild på naglarna än bara för att jag inte har några laddade batterier till min kamera xD
Jag är en apa
From This, To That!
Mandy:
Mandy sa inte ens hejdå till sina föräldrar. Hon gick bara på planet utan ett ord.
Precis innan hon stängde av mobilen fick hon ett sms av Alex där det stod "Förlåt mig".
Mandy vaknade med ett ryck. Planet måste ha guppat till.
Hon väntade tills hjärtklappningarna av chocken hon fått hade gått ner och samlade sig sedan. Hon såg sig omkring. Hon fick åtminstone åka första klass.
-Tjoho! tänkte hon. En positiv sak av miljoner dåliga.
Efter att fått sitt bagage, som kändes som år, suckade Mandy djupt och gick med tunga steg för att hitta sin 'bondgårdsfarbror'.
Efter en liten stunds sökande så såg hon honom och hennes kinder hettade upp. Där stod han, i smutsiga ch slitna jeans, en rutig tröja med lera (men det var bara en vild gissning) och håret stod åt alla håll och kanter. Problemet var att hans utseende inte var det värsta. Han ropade, nästan skrek, Mandys namn och vinkade häftigt med armarna.
-Hej Mandy! Hur är det tjejen? ropade han medans han gick med snabba steg och kramade om henne hårt. Mandy tappade allt hon höll i och tappade andan, inte bara av den hårda kramen, utan också utav stanken. Han verkligen stank bondgård. Gödsel, ko, häst och gris. Det bildade en otroligt frän lukt som gav henne kräkreflexer.
-Hej, morbror Joe, lyckades hon få fram.
Plötsligt såg han lite skamsen ut.
-Ledsen för stanken, fick han fram med ett halvt generat flin. Jag var tvungen att göra klart lite grejer på gården innan jag skulle in till stan och hämta upp dig, så att jag skulle slippa jobba ikväll, och jag antar att jag drogs med så mycket att jag helt enkelt inte hann duscha.
När han såg Mandys min skrattade han högljutt.
-Samma gamla Mandy, skrattade han fram.
-Och samma gamla Joe, mumlade Mandy.
Mandy såg inte så mycket utav den så kallade storstaden, eftersom hon pluggade in hörlurarna och drömde sig tillbaka till New York. Till Alex, till sin gamla skola, till sina vänner, till sitt hem.
När hon tittade upp igen var de ute på en stor landsbygd. Trots att hon var en storstadsmänniska var hon tvungen att erkänna för sig själv, att det var väldigt vackert. Grönt överallt, och alla träden! Det gjorde henne lite målös. Tidigare hade landsbygden äcklat henne, men så där på avstånd, instängd i en bild, så var den helt okej.
Hon såg på klockan och insåg att de åkt i drygt 40 minuter.
-Är vi inte framme snart? frågade hon osäkert. Mamma sa att du bara bodde utanför stan.
Han log osäkert.
-Tja, min syster har alltid undvikit jobbiga situationer genom att undvika att vara...precis.
-Och vad ska det betyda? sa Mandy med en hårt och irriterad röst.
Det blev tyst.
-Joe!
-Det är inte den staden jag bort utanför, sa han lika osäkert som hans leende tidigare varit.
-Vilken stad är det då? morrade Mandy fram.
-Den här staden, sa Joe och pekade på en liten skyllt där det stod "Farmsburg".
Mandy fann inga ord. Hon stirrade bara framför sig och höll andan när den lilla asfalltsvägen ledde dem in i en liten liten stad. Det fanns inte ett enda höghus så långt ögat nådde. De största husen hon såg var två våningar och var antingen lägenheter eller radhus. Hon såg en skymt av något som liknade en bensinmack, hon såg ett café som det stod med stora bokstäver "Billie's Cafe" på och något som tydligen skulle föreställa en matbutik.
-Titta till höger så ser du din nya skola, sa Joe i ett ansträngt tonläge.
Mandy vred på huvudet och såg sin nya skola. Det var en liten trappa upp till en liten liten tegelhusbyggnad som det stod "Farmsburgs' High School" på med gamla metallbokstäver.
Hon vände huvudet framåt och sa med så lugn ton hon bara kunde:
-Du jagar va?
-Ja.. svarade Joe osäkert. Vadå då?
-Jag måste låna ditt gevär, för jag skjuter hellre skallen av mig i min vita 900 dollars-tunika än att gå på den där skolan!
-Lägg ner nu Mandy, sa han med ett försök att lugna henne. Här ska ingen skjuta skallen av sig i en vit överpristunika. Du kommer trivas jättebra i skolan som jag och din mamma gick i.
-Jag visste att den var från stenåldern, muttrade Mandy.
Don't Make Me Laugh
Cool hair, simple clothes
The Awesome Thing About Colourful Hair Is That U Can Wear Simple Clothes, And Still Overwhelm People With Colour <3
Korvmacka med senap
Vad har jag gjort den här veckan?
- Pluggat (Knas i hela Knasköping vad jag har pluggat!)
- Tränat för dåligt ;o
- Varit hos kiropraktorn
det... var väl det xd haha har inte gjort ett enda bajs. Jag har läst ut en bok, gjort SO:arbete... och när jag blivit klar med allt sånt så har klockan varit typ...8, 9 xD och då har jag inte orkat starta datorn, för då fastnar jag bara och somnar inte förrän sent :o
Men ska försöka bli bättre på att blogga (och träna, hihi). Kommer garanterat bli bättre efter skolavslutningen (Y)
På tal om det... Slutar ju nian, så kmr bli massa grejjemojjer nu, som Stockholmsresa, spex-dagar, utedagar, avslutningsfest, vattenkrig osv :3
kvack, kvack gjoda :3
(och nej, rubriken har inget alls emd inlägget att göra)
